Digital humaniora

Första ämnet i kursen Digital kultur i humaniora är själva begreppet Digital humaniora. Jag tycker att det inte är självklart att tala eller fundera på digital kultur när man studerar på humanistiska fakulteten. För mig betyder det digitala allt från faktum att jag skriver mina uppgifter och uppsatser på datorn, jag använder internet för att kunna studera, jag använder bibliotekets databas som är tillgänglig på internet. Vi använder presentation på lektionerna och vi läser mycket digitala texter. Mark McDayter skriver också om digital pedagogik som är använt i skolorna nuförtiden. Man kan i praktiken inte ens vara studerande på universitetet utan att använda dator. Oavsett av om man studerar datakunskap eller filosofi.

Digital kultur handlar mycket om digitalisering och skapande av material som redan skapas som digitalt. Betydelse av papper och fysiska böcker är ett centralt ämne.  Robert Darnton skriver om hur användningen av papper och fysiska böcker kan se ut i framtiden och hur förändringen redan sker nuförtiden. Han talar om elektroniska böcker vilket var särskilt intressant för att jag har själv en läsplatta och mitt förhållande till den är inte helt okomplicerad.

Fördelar med läsplattor finns i att man kan ha hela sitt bibliotek i en liten platta som väger nästan ingenting. Man kan använda den för att utlåna böcker från biblioteket. Den sparar rum, är ekologisk och behöver inte laddas ofta. Jag håller med Robert Darnton i det att man saknar helt enkelt att bläddra, dofta boken, ha den fysiska kontakten och känna hur boken känns i händerna. Kanske behövs det inte så mycket när man läser en roman som man behöver inte återkomma till. Men att läsa till exempel kurslitteratur på läsplatta kan vara ganska opraktisk. Därför har jag inte ens försökt.

Det som jag ser som en stor utmaning för digitalt material är att ingen vet hur länge digitalt material hölls. Hållbarhet gäller inte bara material utan också apparaten som man använder för att läsa materialet. Orsaken till att jag inte tycker så mycket om min läsplatta är att även om den är bara ett år gammal, var jag tvungen att reklamera den för att den bara slutade fungera efter ett halvt år. Speciellt när man tänker hur gamla är materialen som ansågs som viktiga och bevaras i museer, arkiven och biblioteken. Man behöver apparat och material som håller och går att använda i hundratals år. Hur kan vi veta att materialen håller när vi är vana vid att datorer, telefoner, läsplattor nuförtiden fungerar för ungefär två år. Efter det blir de omoderna, trasiga eller inte kompatibla.

About these ads

One comment

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s